Konstitutionellt perspektiv på arbetsrätten

Lena Maier: EU, Arbetsrätten och Normgivningsmakten. Doktorsavhandling, Stiftelsen Skrifter utgivna av Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Visby 2000, 522 sidor, ISBN 91-7223-087-8

Detta är en avhandling på ett högt juridiskt teoretiskt plan av forskaren vid Arbetslivsinstitutet Lena Maier. Den bevisar naturligtvis i första hand författarens goda förmåga, men också att Arbetslivsinstitutet kan stimulera till framstående akademisk diskussion.

Avhandlingens syfte är enligt författaren ”att bidra till en ökad insikt om de begränsningar av det nationella normgivningsutrymmet som följer av gemenskapsrätten; undersökningens grundläggande syfte är att beskriva hur dessa restriktioner kan uppträda i medlemsstaternas arbetsrättsliga normgivningsutrymmen”. ”Avhandlingens frågeställning rör den nationella normgivarens regleringsmöjligheter på nationell nivå, vilket innebär att den formulerats utifrån ett nationellt perspektiv, medan den problematik som är förenad med frågeställningen befinner sig i skärningspunkten mellan gemenskapsrätt och nationell rätt.”

Redan dessa citat hämtade från avhandlingens andra sida visar att det inte handlar om läsning för nybörjare i frågor om EUs konstitution, men att avhandlingen erbjuder stimulerande tankar för den redan väl förtrogne. Dess diskuterande stil förutsätter också att läsaren behärskar EU/EG-materian.

Avhandlingen är uppdelad i fyra delar. I den första behandlas det offentligas makt att utfärda normer, men också kollektivavtalsreglering på europeisk nivå. Den andra delen är ägnad åt EG-rätten och dess natur. Den demonstrerar grunderna för kompetensfördelning mellan medlemsstaterna och EG, och principer för kompetensernas utövande och begränsning. I den tredje delen presenterar författaren sin analysmodell, som skall tjäna som lackmuspapper för att demonstrera hur medlemsstaternas kompetens att utfärda normer begränsas av EG-rätten.

Innebörden av överföring av kompetens (från medlemsstaterna till EG) och av medlemsstaternas förpliktelser med grund i EG-rätten är centrala för modellen, och tonvikten på dessa två element är ett originellt bidrag av Lena Maier till den europarättsliga diskussionen.

Slutligen använder författaren sin analysmodell på arbetsrättens område. Hon granskar hur EG-rätten begränsar utrymmet att på nationellt plan fatta normgivande beslut på löneområdet. Det är ett djärvt initiativ att ställa lönepolitik i centrum, eftersom denna uttryckligen är undantagen från EGs kompetens. Samtidigt är det genialt, eftersom författaren vill visa hur kompetens som överförts på ett område indirekt kan ge kompetens på ett annat.

Arbetets ämne är högst aktuellt i dessa år då en EU-konstitution med en kompetenskatalog blivit allt aktuellare, men avhandlingen lider, som så många andra nya avhandlingar, av att författaren inte fått tid att göra en slutlig förenklande bearbetning. Vi får hoppas att Lena Maier i kommande arbeten förklarar sambanden mellan t ex implicerad kompetens, legalitetsprincipen, motstridiga syften för olika politikområden, delad kompetens och flexibel integration.

Pär Hallström
professor, Umeå universitet