Djupare analys vore önskvärd

Roger Blanpain (red), Michele Colucci, Eddy de Smijter, Chris Engels, Frank Hendrickx och Lisa Salas:
Institutional Changes and European Social Policies after the Treaty of Amsterdam. Kluwer Law International, Haag 1998, 417 sidor

Denna antologi beskriver och analyserar utifrån ett rättsligt perspektiv hur den sociala dimensionen inom EU har utvecklats genom Amsterdamfördraget, men innehåller också en omfattande rättspolitisk argumentation.

Både i det första och det tredje kapitlet (av Blanpain respektive Colucci) ligger fokus på sysselsättningspolitiken. Författarna konstaterar med beklagande att de sociala målsättningarna enligt fördraget fortfarande är underordnade EUs ekonomiska och monetära politik och att sysselsättningspolitiken därtill i första hand ligger inom medlemsstaternas kompetens. Deras budskap är att skatter och socialpolitik generellt bör kunna harmoniseras genom majoritetsbeslut och att EUs institutioner bör få maktbefogenheter för att kunna genomdriva de sysselsättningspolitiska riktlinjerna.

Engels och Salas behandlar frågan om EUs kompetens på det arbetsrättsliga området. Kapitlet är främst deskriptivt. Särskild uppmärksamhet ägnar de åt Romfördragets artikel 137 (tidigare artikel 118) som är den grundläggande kompetensbestämmelsen på arbetsrättens område, och det undantag från artikelns tillämpning för löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt och rätt till lockout som följer av artikel 137.6 (tidigare 118.6). Författarna kommer fram till att det ur rättsligt perspektiv är helt acceptabelt att reglera minimilöner liksom strejkrätt eller rätt till lockout genom direktiv med stöd av artikel 94 (tidigare 100) i Romfördraget, eftersom dessa frågor har direkt inverkan på den gemensamma marknadens funktion. Denna slutsats är tankeväckande men knappast okontroversiell. Det hade därför varit önskvärt med en mer djuplodande och nyanserad analys av denna för arbetsrätten så viktiga fråga.

Hendrickx beskriver hur grundläggande rättigheter successivt har blivit erkända som en del av EGs rättsordning och av EU. Betydelsen av de ändringar av fördragen som Amsterdamfördraget medfört analyseras. Uppsatsen innehåller en upplysande presentation av grundläggande rättigheters ställning i dag.

Bitvis förefaller boken dock snabbt hopkommen. Nästan hälften består av bilagor i form av officiella dokument (t ex de konsoliderade fördragstexterna). Därtill innehåller den en hel del upprepningar. Både en förlagsredaktör och en korrekturläsare hade behövt göra en insats.

Kerstin Ahlberg, Lena Maier och
Petra Herzfeld Olsson