Felaktigt uppsagd arbetstagare har rätt till semester medan uppsägningstvisten pågår

• En arbetstagare som sagts upp felaktigt och som senare har återinträtt i tjänst har rätt till årlig semester för perioden mellan uppsägningen och återinträdet i tjänst. Att arbetstagaren inte utfört något arbete för arbetsgivaren under mellantiden saknar betydelse. Detta följer av en ny dom i EU-domstolen.

Högsta domstolen i Tjeckien hade begärt förhandsavgörande om tolkningen av artikel 7.1 i arbetstidsdirektivet (2003/88) som föreskriver att medlemsstaterna ska se till att varje arbetstagare får en årlig betald semester om minst fyra veckor och att denna semesterperiod inte får bytas ut mot kontant ersättning, utom då anställningen avslutas.

En nationell domstol hade ogiltigförklarat en uppsägning och arbetstagaren hade återinträtt i tjänst och ansökt om semester som tjänats in under den period då hon varit felaktigt uppsagd. Arbetsgivaren vägrade med hänvisning till att hon inte hade utfört något arbete då.

Enligt tjeckisk rättspraxis har arbetstagarna inte någon rätt till årlig semester för tiden mellan uppsägningen och återinträde i tjänst. Däremot har de rätt till ersättning motsvarande sin genomsnittliga lön för den tid då tvisten om anställningen pågick om de underrättat arbetsgivaren om avsikten att fortsätta anställningen. Den tjeckiska Högsta domstolen menade att det skulle uppstå en obalans till arbetsgivarens nackdel om denne utöver att tvingas betala full lön också vore skyldig att ge arbetstagaren årlig semester.

EU-domstolens prövning tar sin utgångspunkt i att rätten till årlig betald semester är en princip av särskild betydelse i EU:s sociala regelverk. Artikel 31.2 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna ger rätt till årlig betald semester och artikel 7 i arbetstidsdirektivet fastställer längden på denna semester.

Syftet med semester, framhåller EU-domstolen, är vila och återhämtning efter utfört arbete och möjligheter till avkoppling och fritidssysslor. Även om rätten till semester i princip ska beräknas efter perioder av faktiskt utfört arbete har rättsstridigt uppsagda rätt till semester även om de inte utfört något arbete för arbetsgivaren under tiden mellan uppsägningen och återinträde i tjänst efter att en domstol underkänt uppsägningen. Att arbetstagaren inte utfört något arbete i den här situationen beror inte på arbetstagarens agerande, utan är i stället ett resultat av arbetsgivarens beslut att i strid med lagstiftningen säga upp arbetstagaren – arbetstagaren skulle ha kunnat arbeta och tjäna in semester under den aktuella perioden. Därför ska tiden under tvisten om anställningen likställas med en period av faktiskt arbete vid fastställande av rätten till årlig betald semester.

Rätten till årlig semester och rätten att få betalt för denna är två oskiljaktiga delar av en och samma rättighet, fortsätter EU-domstolen. Syftet med betalningen är att arbetstagaren under semestern lönemässigt ska befinna sig i en situation som är jämförbar med perioder då hen arbetar. Att arbetstagaren fått löneersättning under tvisten om anställningen har därför ingen betydelse för rätten till betald semester.

Domen ligger i linje med EU-domstolens tidigare praxis: arbetstidsdirektivet får inte tolkas restriktivt, utan ska snarast tolkas i extensiv och gynnande riktning för arbetstagaren – den svagare parten i anställningsförhållandet, med domstolens formulering. Dessutom fortsätter EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna att stärka rätten till semester i arbetstidsdirektivet.

Niklas Selberg, docent
Lunds universitet

C-57/22 YK mot Ředitelství silnic a dálnic, dom den 12 oktober 2023