Kvinnor särbehandlas indirekt

De avtalsgrundade tjänste- pensionssystemen innehåller överraskande många regler som leder till indirekt särbehandling mellan könen. Det blev slutsatsen av ett seminarium som svenska JämO och rättsvetenskapliga institutionen vid Handelshögskolan i Göteborg ordnade i november. Avsikten var att gå igenom hur de avtalsgrundade och lagstadgade systemen för social trygghet i Sverige står sig i förhållande till EG-direktiven om likabehandling.

Mest i fokus stod tjänstepensionerna. Av de fyra stora avtalade pensionssystemen visade det sig bara vara ett – Avtalspension SAF-LO som infördes 1996 – som inte utestänger deltidsarbetande. I detta ger all inkomst från 28 års ålder pensionsrätt, vare sig förtjänsten kommer från heltidsanställning eller deltidsanställning och oberoende av anställningsform.

ITP, PA-KL och PA-91, som pensionssystemen för privattjänstemän och anställda i kommunerna respektive staten heter, omfattar däremot bara dem som arbetar mer än 40 procent av en heltid eller 16 timmar i veckan. Enligt PA-KL har inte ens den som arbetar 20 timmar någon absolut rätt att bli ansluten, om arbetstiden är uppdelad på två deltidsanställningar hos samma kommun. Alla tre avtalen innehåller också regler som i viss utsträckning utesluter arbetstagare med tidsbegränsade anställningar.
Att särregler för deltidsarbetande är lika med särbehandling av kvinnor lär det inte råda något tvivel om. Tidsbegränsade anställningar är också vanligare bland kvinnor än bland män, även om snedfördelningen här inte är lika stor. Regler som indirekt särbehandlar endera könet måste vara objektivt motiverade för att inte strida mot EG-rätten. Deltagarna hoppades följaktligen få veta vilka skälen bakom särreglerna i tjänstepensionssystemen är. Men organisationernas företrädare blev svaret skyldiga. Professor Lotta Westerhäll antog att reglerna har påverkats av villkoren i de lagstadgade socialförsäkringarna. Dessa har konstruerats för att skydda arbetstagare som betraktas som etablerade på arbetsmarknaden. Övriga har inte ansetts behöva skydd.

Dr Elaine Whiteford från University of Nottingham hade nämnt att ett godtagbart skäl för att utesluta vissa deltidsanställda skulle kunna vara att transaktionskostnaderna för att försäkra dem skulle bli oproportionellt höga. Men det kan knappast gälla de svenska systemen, menade Ellen Linder från LO. De är så stora att kostnaden per transaktion blir mycket liten.

Seminariet ledde inte fram till något säkert svar på frågan om de svenska trygghetssystemen medför otillåten könsdiskriminering. Att fackförbund och arbetsgivarorganisationer behöver göra en grundlig analys av sina avtal mot bakgrund av EG-direktiven var emellertid uppenbart. Som för att understryka detta finns nu också ett direktiv om deltidsarbetandes rättigheter. Om de tillfälligt anställdas rättigheter förhandlar man just nu i Bryssel.