Många har yttrat sig i norska varvsmålet Varven får inte mycket medhåll

Både Europeiska kommissionen och Eftas övervakningsmyndighet ESA godtar i huvudsak den norska Tariffnemndas tolkning av vilka villkor som kan utsträckas till utstationerade arbetstagare i varvsindustrin. Det framgår av de yttranden som hade kommit in till Efta-domstolen inför den muntliga förhandlingen i mål E-2/11 mellan varven och den norska staten (se EU & arbetsrätt nr 2/2011 s.4) som hölls den 12 oktober.

Utöver Norge, EU-kommissionen och ESA hade Island, Sverige, Belgien och Polen kommit in med yttranden.

Kommissionen poängterar att det i princip är upp till värdstaten att bestämma vad som ingår i minimilönen och nivån på denna (”minimum rates of pay”) enligt artikel 3.1 i utstationeringsdirektivet (96/71), samtidigt som den understryker att det bara är sådana minimivillkor som är fastslagna genom lag, föreskrifter eller kollektivavtal som uppfyller förutsättningarna i direktivets artikel 3.8, eventuellt i kombination med sådana som hör till ordre public, som kan tillämpas. När det gäller arbetstid ansluter sig kommissionen till vad Norge anfört, dvs. att det är tillåtet att tillämpa kollektivavtalets regler om längsta arbetstid även om denna är kortare än vad som är tillåtet enligt lag. Frågan om ett lönetillägg för arbetsuppdrag som kräver övernattning utanför hemmet kan ingå i minimilönen tar kommissionen inte bestämt ställning till, men bedömer preliminärt att ett sådant tillägg faller utanför. Däremot godtar den bestämmelser om kompensation för resa, kost och logi som förenliga med direktivet, förutsatt att det är en schablonersättning och inte ersättning för faktiska kostnader.

Eftas övervakningsmyndighet accepterar till skillnad från kommissionen utan tvekan alla de villkor som Tariffnemnda har förklarat allmängiltiga. Islands yttrande innehåller inga direkta svar på de konkreta frågorna i målet, men är en enda lång argumentation för att medlemsstaterna själva ska vara fria att avgöra vad som är ”minimum rates of pay”.

Yttrandena från Sverige, Belgien och Polen skiljer sig på en punkt från de övriga. Enligt dem kan ersättning för resa, kost och logi inte ingå i minimilönen, eftersom de är ersättningar för kostnader som arbetstagaren haft.

På en punkt är dock alla eniga. Borgarting lagsmansrett har avslutningsvis ställt ett antal frågor som antyder att det kan ligga otillåtna syften bakom beslutet om allmängiltigförklaring: Ska den nationella domstolen, ifall de allmängiltigförklarade anställningsvillkoren i och för sig är förenliga med utstationeringsdirektivet, göra en självständig bedömning av om de också är förenliga med EES-avtalets artikel 36 om fri rörlighet för tjänster, bl.a. om de är motiverade av tvingande hänsyn av allmänt intresse? På den frågan svarar alla som har yttrat sig i målet nej.

Stein Evju 
Kerstin Ahlberg