Nr 3 2026
”Regel om semesterlön i svenskt kollektivavtal strider mot EU-rätten sedan sexton år tillbaka”
Läs hela artikeln
Sök artiklar
Prenumerera
• En rumänsk bestämmelse som tillåter arbetstagare att väcka talan mot sin tidigare arbetsgivare om intjänad lön får inte tillämpas, eftersom den hotar systematiken i direktivet om övergång av verksamhet. Det slår EU-domstolen fast i en ny dom.
Enligt artikel 3.1 i direktivet om övergång av verksamhet ( 2001/23) ska överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal övergå på förvärvaren. Det innebär bland annat att överlåtaren befrias från sin skyldighet att betala även de lönefordringar som intjänats före övergången. Enligt andra stycket i samma artikel får medlemsstaterna dock föreskriva att överlåtaren och förvärvaren är solidariskt betalningsskyldiga för sådana fordringar.
Målet C-216/25 GSP Offshore gällde en rumänsk tvist, där en arbetstagares anställning gått över till en ny arbetsgivare, men där arbetstagaren väckt talan mot sin gamla arbetsgivare om lön som tjänats in före övergången. Rumänien hade implementerat direktivet utan att utnyttja möjligheten att ålägga överlåtare och förvärvare solidariskt betalningsansvar. Dock fanns en allmänt tillämplig civilrättslig regel som angav att fordringar aldrig kunde överlåtas utan borgenärens samtycke. Mot bakgrund av detta frågade den rumänska domstolen EU-domstolen om direktivet hindrade tillämpning av den bestämmelsen, och om den kunde anses innebära en implementering av artikel 3.1 andra stycket.
EU-domstolens svar blev att direktivet hindrar varje tillämpning av nationella bestämmelser som medför att övergång av rättigheter och skyldigheter enligt anställningsavtal förhindras om arbetstagaren inte samtycker. Den enda möjlighet som direktivet ger är att arbetstagaren får välja att kvarstå i anställning hos överlåtaren. Direktivet hindrar i och för sig inte regler som är gynnsammare för arbetstagare, men en regel som kräver samtycke för övergång av fordringar som intjänats före övergången strider mot den princip som ligger till grund för artikel 3.1 och hotar därför direktivets koherens, oavsett om den kan anses gynnsammare för arbetstagaren eller ej.
Erik Grahn, jur dr, adjungerad lärare
Stockholms universitet
C-216/25 ZN mot GSP Offshore SRL, dom den 11 juni 2026
Nr 3 2026
Läs hela artikeln
Nr 3 2026
Läs hela artikeln
Nr 3 2026
Läs hela artikeln
Nr 3 2026
Läs hela artikeln