Guldgruva för den som vill veta vad EKMR:s artiklar 8–10 innebär för arbetsrätten

Erik Grahn: Mänskliga fri- och rättigheter i anställningsavtalets marginaler, Skrifter från Juridiska fakulteten i Uppsala 149, Iustus förlag 2025, ISBN 978-91-7737-337-7

• Erik Grahns avhandling “Mänskliga fri- och rättigheter i anställningsavtalets marginaler” behandlar framförallt den arbetsrättsliga betydelsen av artiklarna 8–10 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter (EKMR). Boken granskar arbetstagares yttrandefrihet, religionsfrihet, samvetsfrihet samt rätten till privat- och familjeliv samt skyddet för korrespondens i ljuset av domstolspraxis. Boken behandlar alltså den individuella arbetsrätten, och frågor om artikel 11 och rätten till föreningsfrihet (och stridsåtgärder) faller helt och hållet utanför.

Efter ett par sedvanliga inledningskapitel gör författaren en genomgång av anställningsavtalet i traditionell svensk arbetsrätt; frågor om centrala begrepp som lojalitet, arbetsskyldighet, arbetsledningsrätt, tolkningsföreträde mm. belyses. Därefter diskuteras mänskliga rättigheter allmänt, men också Europakonventionens struktur i ljuset av Europadomstolens praxis. På basen av dessa inledande kapitel formulerar (eller som författaren uttrycker det rekapitulerar) han avhandlingens problemställning. Här ger författaren en klar och belysande genomgång av de mekanismer genom vilka Europakonventionen får genomslag i svensk rätt. Utifrån denna analys gör han sedan en genomgång av domstolspraxis i bokens del II. Här fokuserar han förutom på praxis från Europadomstolen även på relevanta avgöranden från svenska domstolar och EU-domstolen.

Grahns avhandling är ett värdefullt bidrag till förståelsen av Europadomstolens argumentationsmönster och skillnaden i förhållande till den traditionella kontraktsrättsliga bedömningen i Arbetsdomstolen, som särskilt tar upp avtalets natur och praxis på arbetsmarknaden. Den samlade genomgången av rättspraxis är grundlig, väl disponerad och en guldgruva för den som vill veta vad Europakonventionens artiklar 8–10 innebär för arbetsrätten.

Bokens titel kan uppfattas som något provocerande. Är det faktiskt så att mänskliga fri- och rättigheter endast är ett marginalfenomen inom den individuella arbetsrätten? Syftet med författarens rubrikval torde knappast vara att nedvärdera mänskliga rättigheter. Min tolkning är att syftet är att belysa det faktum att de centrala arbetsrättsliga förpliktelserna som arbetsskyldighet och arbetsledningsrätt mm. i ringa grad påverkas av konventionen, som har till syfte att se till att staten försvarar vissa allmänna intressen (som också gäller arbetstagaren). Detta leder till att konventionen närmast kommer att definiera arbetsrättsliga skyldigheter inom deras gränsområden eller marginaler.

Niklas Bruun, professor emeritus
Hanken