Tillbaka till nyhetsbrevet

Gynnsammare regel fick inte tillämpas vid företagsöverlåtelse

• En rumänsk bestämmelse som tillåter arbetstagare att väcka talan mot sin tidigare arbetsgivare om intjänad lön får inte tillämpas, eftersom den hotar systematiken i direktivet om övergång av verksamhet. Det slår EU-domstolen fast i en ny dom.

Enligt artikel 3.1 i direktivet om övergång av verksamhet ( 2001/23) ska överlåtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal övergå på förvärvaren. Det innebär bland annat att överlåtaren befrias från sin skyldighet att betala även de lönefordringar som intjänats före övergången. Enligt andra stycket i samma artikel får medlemsstaterna dock föreskriva att överlåtaren och förvärvaren är solidariskt betalningsskyldiga för sådana fordringar.

Målet C-216/25 GSP Offshore gällde en rumänsk tvist, där en arbetstagares anställning gått över till en ny arbetsgivare, men där arbetstagaren väckt talan mot sin gamla arbetsgivare om lön som tjänats in före övergången. Rumänien hade implementerat direktivet utan att utnyttja möjligheten att ålägga överlåtare och förvärvare solidariskt betalningsansvar. Dock fanns en allmänt tillämplig civilrättslig regel som angav att fordringar aldrig kunde överlåtas utan borgenärens samtycke. Mot bakgrund av detta frågade den rumänska domstolen EU-domstolen om direktivet hindrade tillämpning av den bestämmelsen, och om den kunde anses innebära en implementering av artikel 3.1 andra stycket.

EU-domstolens svar blev att direktivet hindrar varje tillämpning av nationella bestämmelser som medför att övergång av rättigheter och skyldigheter enligt anställningsavtal förhindras om arbetstagaren inte samtycker. Den enda möjlighet som direktivet ger är att arbetstagaren får välja att kvarstå i anställning hos överlåtaren. Direktivet hindrar i och för sig inte regler som är gynnsammare för arbetstagare, men en regel som kräver samtycke för övergång av fordringar som intjänats före övergången strider mot den princip som ligger till grund för artikel 3.1 och hotar därför direktivets koherens, oavsett om den kan anses gynnsammare för arbetstagaren eller ej.

Erik Grahn, jur dr, adjungerad lärare
Stockholms universitet
C-216/25 ZN mot GSP Offshore SRL, dom den 11 juni 2026

Nyhetsbrevet som pdf
Nr 3 2026

Publicerad: september 29, 2026

Läs också

Nr 3 2026

”Regel om semesterlön i svenskt kollektivavtal strider mot EU-rätten sedan sexton år tillbaka”

• Reglerna om semesterlön i ett kollektivavtal som omfattar 1,3 miljoner anställda i Sveriges kommuner och regioner är oförenliga med deltidsdirektivet och EU-domstolens praxis. Det gäller också semesterlagens motsvarande regler. Den slutsatsen dr...

Läs hela artikeln

Nr 3 2026

Bemanningsföretag måste bevisa att kundföretagets behov är ”tillfälligt”

• Om bemanningsföretaget inte kan bevisa att kundföretagets behov av att hyra in arbetskraft är tillfälligt i vikarlovens mening, kan arbetstagaren ses som tjänsteman enligt funktionærloven och ha rätt till sjuklön och uppsägningslön. Det är inneb...

Läs hela artikeln

Nr 3 2026

Finnish court: Food delivery drivers are employees for the purposes of employment law and income tax law

• Food delivery drivers working for digital platforms are employees for the purposes of employment law as well as income tax law. However, although they are employees, their work falls outside the scope of the Working time act as they enjoy a suff...

Läs hela artikeln

Nr 3 2026

När är lagring av brottsmisstanke i personalakt tillåten enligt dataskyddsförordningen?

• Att lagra en uppgift i personalakten om att en arbetstagare varit misstänkt för brott är databehandling i dataskyddsförordningens (2016/679) mening. För en polis kan denna lagring dessutom vara motiverad för att uppfylla en rättslig förpliktelse...

Läs hela artikeln