Övertidstillägg för deltidsanställda svårlöst problem i Norge

• I Norge är frågan om övertidsersättning för deltidsanställda som arbetar mertid långt ifrån löst, till skillnad från i Sverige och Danmark. En arbetsgrupp har nu fått det svåra uppdraget att komma med förslag. Samtidigt pågår två rättsprocesser där enskilda fackförbund väckt talan med hänvisning till EU-domstolens praxis.

Problemställningen, som aktualiserades med EU-domstolens domar i målen Lufthansa City Line (C-660/20) og Kuratorium für Dialyse (C-184 och C-185/22), liknar den i Danmark och Sverige, men med vissa skillnader i lagregleringen av deltidsarbete. Den blev snabbt ett tema mellan de största organisationerna på arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan både i privat och offentlig sektor. Kontakter och diskussioner mellan parterna pågick en bit in på 2025, men de var långt ifrån att nå samförstånd.

I september tillsatte Arbeidsog inkluderingsdepartementet en arbetsgrupp som leds av en opartisk utomstående och med partsrepresentanter från bägge sidor.

Det har inte avhållit enskilda fackförbund från att väcka talan i domstol. Två tingsrättsdomar i början av 2026 höll sig till EU-domstolens linje och biföll fackens yrkanden. Domarna är överklagade till lagmannsrett. Arbetsgruppen arbetar dock vidare. Uppdraget är omfattande.

Arbetsgruppen ska utarbeta ” forslag til nødvendige tiltak”. Ekonomiska och samhälleliga konsekvenser och effekten på arbetsmarknaden och utbudet av arbetskraft ska undersökas. Det gäller särskilt för delar av den offentliga sektorn, som hälsovård och omsorg. Följderna för den kommunala sektorn, där övertidsbetalning för mertidsarbete antagligen skulle få de mest ingripande konsekvenserna, ska utvärderas särskilt. Arbetsgruppen ska bland annat se på hur EU-domstolens avgöranden följs upp i olika EES-länder (däribland EU:s medlemsländer), kartlägga omfattningen av mertidsarbete och utvärdera regler om rätt till företräde för deltidsanställda och rätt till förkortad arbetstid.

I sak är uppdraget milt uttryckt omfattande. Fronterna mellan parterna är hårda. Det är svårt att se hur arbetsgruppen ska kunna lösa sitt uppdrag fullt ut, eller över huvud taget komma fram till genomförbara förslag till lösningar. Vägen genom kollektivavtal (som i Sverige) tycks inte möjlig för norsk del och lagstiftningsvägen blir i bästa fall ytterst komplicerad. Arbetsgruppens tidsfrist är inte heller rimlig. Den ska lägga fram en rapport till departementet före den 1 september i år.

Lagmannsretterna och Høyesterett kan i de pågående rättsprocesserna möjligen komma med några överordnade överväganden som ger en viss ledning, men inte får något generellt genomslag. En lösning som den danska, där Arbejdsretten ”tvingar” arbetsmarknadens parter att anpassa sina kollektivavtal efter EU-domstolens praxis (se EU & arbetsrätt nr 1/2026 s. 1) är inte heller tänkbar i Norge på grund av kollektivavtalssystemets struktur och delvis låga täckningsgrad.

Stein Evju, professor emeritus
Universitetet i Oslo