Utdraget tvångsskiljeförfarande kränkte föreningsfriheten

• Ett och ett halvt års väntan på besked från myndigheter om förutsättningarna för att få strejka kränkte den fackliga organisationens rätt till skydd för föreningsfriheten enligt artikel 11 i Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna. Det har Europadomstolen slagit fast i ett mål som rörde Ungern.

En fackförening för socialarbetare ville strejka under covid-19-pandemin för att förbättra sina medlemmars löner och pensioner. För att strejk skulle vara tillåten krävdes dock att man fastställde vilka miniminivåer för samhällsviktiga tjänster som behövde upprätthållas under strejken. Detta ska i första hand ske i förhandlingar, men eftersom parterna inte kunde komma överens hänsköts saken till myndigheter och domstolar för att avgöras i ett tvångsskiljeförfarande. På grund av olika processuella misstag, oklarheter i lagstiftningen och passivitet från statens sida, kom något slutligt besked om miniminivåerna för samhällsviktiga tjänster inte förrän ca 17 månader efter att processen inletts.

Nu vände sig arbetstagarorganisationen och tre av dess medlemmar till Europadomstolen och argumenterade att deras föreningsfrihet kränkts, eftersom de inte kunnat använda strejkvapnet i tid.

Europadomstolen inledde med att anknyta till sin tidigare praxis: föreningsfrihetens innehåll bestäms enligt två principer. För det första bedömer domstolen statens sammantagna agerande för att värna föreningsfriheten i ljuset av dess bedömningsutrymme. För det andra godtar domstolen inte sådana inskränkningar i föreningsfriheten som inverkar på kärnelementen i de fackliga friheterna så att de töms på sitt innehåll.

De ungerska myndigheternas åtgärder följde lagstiftning som hade det tillåtna syftet att skydda utomståendes rättigheter, menade Europadomstolen. Det återstod därför att göra en proportionalitetsbedömning för att avgöra om det utdragna tvångsskiljeförfarandet var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle – en kontextberoende bedömning som beaktar ett stort antal omständigheter i det enskilda fallet.

De ungerska myndigheternas agerande utgjorde sammanfattningsvis en kränkning av fackets föreningsfrihet. Europadomstolen lyfte fram den långa tidsutdräkten om ca 17 månader från ansökan till slutligt beslut om vilka miniminivåer på de samhällsviktiga tjänsterna som behövdes under strejken, att staten varit passiv i fråga om att klargöra sin ståndpunkt och att några exceptionella omständigheter som ursäktade tidsutdräkten inte var för handen.

Eftersom det utdragna tvångsskiljeförfarandet hade urholkat fackets möjligheter att strejka så till den grad att en strejk inte längre hade tjänat sitt syfte, var statens agerande oproportionerligt och i strid med artikel 11 i europakonventionen.

Den ungerska regeringen hade hävdat att de tre fackföreningsmedlemmarnas individuella ansökningar inte kunde tas upp till prövning eftersom de inte hade uttömt alla nationella rättsmedel innan de klagade till Europadomstolen, men domstolen likställde fackets och medlemmarnas intressen. Medlemmarna får tillgodoräkna sig fackets åtgärder för att uttömma nationella rättsmedel. Om medlemmarnas kollektivt förvaltade (det vill säga organisationens) föreningsfrihet kränkts, så gäller detsamma för de enskilda medlemmarna.

Föreningsfriheten i europakonventionen fortsätter att skapa spelregler för organisationerna på arbetsmarknaden. Det är effekterna på strejkrätten av statens agerande som avgör om en kränkning av föreningsfriheten är för handen. Kraftigt uppskjuten strejkrätt är enligt domen inte mycket värd och utgör ofta en oproportionell, och därför otillåten, inskränkning.

Niklas Selberg, professor
Linnéuniversitetet

Trade Union of Social Sector Workers m.fl. mot Ungern (ans. nr 33144/21), Europadomstolens dom den 12 maj 2026