Viktigt besked från EU-domstolen om krav på löner och kollektiva förhandlingar vid offentlig upphandling

• Det är inte oförenligt med upphandlingsdirektivet (2014/24) att ge extra poäng åt anbudsgivare som är beredda att betala högre löner än de som följer av sektorns kollektivavtal. Inte heller hindrar stadgan om grundläggande rättigheter att den leverantör som får kontraktet åläggs att förhandla om kollektivavtal med arbetstagarnas organisationer. Det är innebörden av ett viktigt förhandsbesked från EU-domstolen i mars.

Upphandlingen gällde utförande av hemtjänst i Ortuella kommun i Baskien, utformad på ett sätt som skulle göra det möjligt för användarna att bo kvar i sina hem eller i sin miljö så länge som möjligt. Kontraktet avsåg ”sociala tjänster utan inkvartering” enligt CPV-koden. Kontraktsvärdet låg under direktivets tröskelvärde, men eftersom Spanien valt att tillämpa lagstiftningen om offentlig upphandling lika oberoende av ekonomiskt värde var EU-rätten fullt ut tillämplig.

Enligt upphandlingsdokumenten kunde anbudsgivare som var beredda att betala högre löner än de som följer av sektorns kollektivavtal få tilläggspoäng vid bedömningen av vad som var det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Inom en månad från det att kontraktet ingåtts skulle det företag som fick kontraktet, efter förhandlingar med arbetstagarnas representanter, närmare ange de poster där löneökningen skulle tillkomma. Företaget skulle dessutom sträva efter att ingå ett kollektivavtal om arbetsvillkoren för den personal som omfattades av kontraktet.

Företagarföreningen AESTE yrkade att tilldelningskriteriet skulle ogiltigförklaras i spansk domstol. Denna ansåg att det var oklart om kriteriet var förenligt med EU-rätten och inhämtade besked från EUdomstolen. För det första ville den spanska domstolen veta om det går att fastställa ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” enligt artikel 67.1 i direktivet med stöd av detta tilldelningskriterium, och om det har samband med kontraktsföremålet så som krävs i artikel 67.3. För det andra undrade den om kriteriet kunde fungera diskriminerande mot anbudsgivare som inte har tillräcklig kapacitet att betala höga löner, men ändå kan ge ett konkurrenskraftigt anbud. Dessutom ville domstolen veta om kriteriet kan göra ett ingrepp i rätten till kollektivavtalsförhandlingar enligt artikel 28 i EU-stadgan om grundläggande rättigheter.

I sin dom påminner EU-domstolen om att artikel 67.2 i direktivet gör det möjligt för den upphandlande myndigheten att fastställa tilldelningskriterier som omfattar sociala aspekter, förutsatt att de har samband med föremålet för kontraktet.

Domstolen ska således fastställa om ett tilldelningskriterium som tar hänsyn till en ökning av den totala lönesumman för den personal som fullgör kontraktet utöver vad som följer av kollektivavtalet för sektorn kan omfattas av ”sociala aspekter som har samband med föremålet för det offentliga kontraktet” och inte ge den upphandlande myndigheten obegränsad valfrihet.

Av artikel 67.3 framgår att tilldelningskriterierna ska anses vara kopplade till föremålet för kontraktet om de avser tjänster som ska tillhandahållas inom ramen för kontraktet i alla avseenden och i alla skeden av dess livscykel, inklusive faktorer som berör tjänsternas specifika tillhandahållandeprocess, även då sådana faktorer inte utgör en del av dem.

Domstolen påpekar att bestämmelsens ordalydelse inte utesluter att en upphandlande myndighet kan främja ökad kvalitet, kontinuitet och tillgänglighet för sociala tjänster utan inkvartering genom att beakta en ökning av den totala lönesumman för de personer som fullgör kontraktet. Domstolen fann att tilldelningskriteriet var tillåtet och fann inte heller någon orsak att anse det diskriminerande.

Artikel 28 i stadgan om grundläggande rättigheter innebär att arbetstagare och arbetsgivare, eller deras organisationer, i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis har rätt att förhandla och ingå kollektivavtal på lämpliga nivåer. Parterna ska självständigt kunna förhandla fritt, vilket också framgår av EUF-fördraget (artikel 152.1), påpekar domstolen. I förevarande fall innebär det omtvistade kriteriet endast att anbudsgivaren, inom en månad från avtalets ingående och efter förhandlingar med personalrepresentanterna, ska ange de poster i vilka löneökningarna kommer att konkretiseras och att anbudsgivaren ska sträva efter att ingå ett kollektivavtal för den personal som omfattas av kontraktet.

Härigenom ges arbetsmarknadens parter ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Snarare än att undergräva rätten till kollektivavtalsförhandlingar för den arbetsgivare som tilldelats kontraktet och för representanterna för den personal som ska fullgöra det, syftar det omtvistade kriteriet enligt domstolen till att underlätta dialogen mellan arbetsmarknadens parter och till att främja utövandet av rätten till kollektivavtalsförhandlingar, genom att endast ålägga kontraktsinnehavaren att agera efter bästa förmåga. Mot denna bakgrund kommer EU-domstolen fram till att artikel 28 i stadgan inte utgör hinder för det aktuella tilldelningskriteriet.

Domen är ett viktigt prejudikat för tolkning av kravet att sociala villkor ska ha samband med kontraktsföremålet (upphandlingsdirektivet artikel 67.2). Löne- och anställningsvillkor kan ha samband med kontraktsföremålet då anställd arbetskraft ska fullgöra kontraktet. Vidare ligger domen helt i linje med artikel 9 i minimilönedirektivet (2022/2041), som ålägger medlemsstaterna att vid offentlig upphandling se till att ekonomiska aktörer och underleverantörer fullgör de social- och arbetsrättsliga skyldigheter som gäller för löner, organisationsrätt och kollektivavtalsförhandlingar om lönesättning.

Niklas Bruun

Mål C-210/24 AESTE , dom den 5 mars 2026