Kvinna som fått rätt om lönediskriminering borde ha getts effektivt skydd mot repressalier

• Ett effektivt skydd mot diskriminering förutsätter att arbetstagaren skyddas mot repressalier från privata arbetsgivares sida. Det slår Europadomstolen fast i ett mål från Spanien.

En kvinnlig arbetstagare med tillgång till löneuppgifter hos arbetsgivaren ansåg sig vara diskriminerad i förhållande till manliga kollegor med liknande arbetsuppgifter och väckte talan mot arbetsgivaren. Domstolarna biföll hennes talan, men inom kort blev hon uppsagd. Grunden för uppsägningen var att hon tagit med uppgifter om andra arbetstagares lön i anmälan om diskriminering. Ett brott mot lojalitetsplikten och mot dataskyddsregler, menade arbetsgivaren. Domstolarna accepterade uppsägningen.

Kvinnan vände sig nu till Europadomstolen och gjorde gällande att hennes rätt till en rättvis rättegång respektive diskrimineringsförbudet i Europakonventionen, artikel 6 och 14, hade kränkts när de spanska domstolarna accepterade uppsägningen. Uppsägningen var en repressalie för att hon väckt talan om lönediskriminering, argumenterade hon. Europadomstolen ansåg emellertid att saken skulle prövas med tillämpning av artikel 8 om rätt till skydd för privatlivet samt artikel 14 eftersom uppsägningen inverkat negativt på sökandens självkänsla och självrespekt.

Europadomstolen framhöll att diskrimineringsförbudet i artikel 14 kan ge upphov till positiva förpliktelser för staterna. Dessa måste garantera skydd mot repressalier i form av exempelvis uppsägning för den som anmält arbetsgivaren för diskriminering. Möjligheten att använda rättsliga medel mot diskriminering skulle omintetgöras om den inte kompletterades med ett repressalieförbud. Staternas positiva förpliktelser enligt artikel 8 och 14 innebär att de måste komplettera diskrimineringsförbud med verkliga och effektiva förbud mot alla former av repressalier.

Vidare kräver Europadomstolen att nationella domstolar går särskilt noga tillväga när de avgör om den som anmält diskriminering utsatts för repressalier. Här noterar Europadomstolen brister i de spanska domstolarnas hantering av uppsägningsmålet: Av det faktum att arbetsgivaren inte tidigare reagerat negativt på interna klagomål hade domstolarna felaktigt dragit slutsatsen att några repressalier inte vidtagits. De nationella domstolarna hade också ansett att arbetstagarens användning av känsliga personuppgifter om kollegers löner i anmälan om diskriminering var en allvarlig överträdelse. Enligt Europadomstolen borde de i stället ha tagit fasta på det sammanhang i vilket brottet mot lojalitetsplikten och dataskyddsreglerna vidtogs – nämligen för att visa lönediskriminering. Därmed borde de ha kommit till slutsatsen att agerandet inte varit så allvarligt. För detta talade också den begränsade krets som fått del av uppgifterna. Dessa bedömningsgrunder borde ha legat till grund för ställningstagandet till om uppsägningen var tillåten, menade Europadomstolen.

De spanska domstolarnas bristfälliga bedömning stod alltså i strid med statens positiva förpliktelser med anledning av artikel 8 och 14 i Europakonventionen.

Förbud mot repressalier mot den som anmält lönediskriminering föreskrivs för övrigt också i EU:s lönetransparensdirektiv (2023/970) som Europadomstolen själv nämner.

Europadomstolens dom är brett avfattad. Nationella domstolar måste grundligen undersöka om allt slags negativ behandling, inte endast uppsägningar, som drabbar den som anmält arbetsgivaren för diskriminering, utgör repressalier.

Europadomstolen åberopade sin praxis om arbetsgivares repressalier och diskriminering mot fackligt organiserade arbetstagare och länkar således icke-diskrimineringsprincipen till förbud mot repressalier i form av uppsägning. Därmed utgår den från att rättigheter i anställningsförhållandet förutsätter anställningsskydd. Detta påminner om anställningsskyddets rötter i det föreningsrättsliga anspråket på förbud mot att byta ut organiserade arbetstagare mot billigare oorganiserad arbetskraft.

Niklas Selberg, professor
Linnéuniversitetet

Ortega Ortega mot Spanien (ansökan nr 36325/22) dom den 4 december 2025